JOHAN NECKVALL fyller fyrtio idag - GRATTIS!
För nästan ett kvarts sekel sedan fann vi varandra på Burgårdens gymnasium.
Vi hängde med de få alternativa som fanns där och när det var studentbal bojkottade vi förstås och slog oss ned i Slottsskogen med en kasse öl istället..
Jag hade precis börjat ge ut skivor med punkbandet FÅGEL BLÅ och Johan hade börjat hänga med några killar på Samskolan som han snart skulle börja spela med:
Här någonstans skildes våra vägar men vi sågs ju förstås i musik och krogvimlet under åren. Vi pratade då och då om att göra något musikaliskt ihop men tiden fanns väl inte där då.
Men i och med att den gode STEFAN NILSSON satte ihop vårt nuvarande band ANTENNA så fick vi äntligen träffas oftare igen.
Vi har redan lyckats få spelningar på Nalen i Sthlm och diverse klubbar i Götet.
Under WayOutWest (12/8) kommer vi också att framträda,
då på klubbvarianten StayOutWest!
2011 tänker jag tillbaka på när Johan och jag satt i en replokal i Kortedala och repade Gyllene Tider till en skolshow. Kan det ha varit 1987?
Och SynthMidsommarFesten 1989 i Landvetter glömmer vi aldrig heller.
Fem dysterkvistar i svart firar alternativ midsommar - ha ha!
Vilken resa det har varit och vad glad och tacksam jag är
att få ha varit med Dig Johan Neckvall!
LEVE!!
/ Basisten
onsdag 6 juli 2011
söndag 10 april 2011
No need for the Black Maria -
Goodbye to the Brixton sun
Så fick jag då äntligen se BIG AUDIO DYNAMITE!
Flyg till Stansted och nattbuss till boende hos bästa Linda i Brixton.
BRIXTON. En plats som funnits i huvudet sedan barnsben genom THE CLASHS fantastiska "The Guns Of Brixton". Obviously.
Nu var jag äntligen där med flickvännen under fyra dagar hos nämnda Linda. Vaknar upp första morgonen och kliver ut på Coldharbour Lane där jag möts av idel Rastafaris med musik som pumpas ut över Brixton Market. Vilket ställe! Vi går på Electric Avenue och bjuder en gammal man på cigg och sena kvällar träffar vi många Brixtonbor som vi snackar politik, musik och liv med.
Atlantic Road, Brixton
Halvfyra på morgonen möter jag Graham, en uteliggare i fyrtioårsåldern med kartong under armen som han ska sova på. Han vill ha pengar och han får också de få pund jag har på mig. Vi snackar om hans situation men han vill mest prata om musik. Om Clash och Bob Marley naturligtvis.
Allt slutar med att vi står och skrålar Marleys "Redemption Song" och rastasnubbarna tittar förvånat ut från sina fönster där de ser den svarta uteliggaren krama the skinny white dude from Sweden...
Jag säger till Graham att han ska komma förbi vårt hus kommande dag så jag kan få bjuda på lunch men jag skulle aldrig få se honom mer.
Dagen efter var B.A.D day!
BIG AUDIO DYNAMITE återförenade efter nästan 25 år åtskilda!
Bandet, anförda av bästa MICK JONES, var banbrytande i mitten av 80-talet med sin mix av beats, samplingar, punk, reggae och traditionell pop.
Anna & jag möter upp vännerna Lerneby, Mette och Linda på puben O´neills som ligger bredvid fina gigstället Shepherds Bush Empire.
Nu satt vi på BADs hemmaplan - West London -
tillsammans med massor av BAD-fans.
De flesta engelska män i fyrtioårsåldern alla iklädda nyinköpta BAD t-shirts.
Jag kände mig förväntansfull och en smula nervös men så fort vi fått våra biljetter rivna kändes det bara fantastiskt.
BAD - äntligen!
Shepherds Bush Empire
Vilken upplevelse! Bandet bättre än någonsin
och publiken fullständigt bananas!
Mick Jones har, 56 år gammal, fått tillbaka gnistan i och med återföreningen och Don Letts rappande orsakade öronbedövande jubel. BAD är tillbaka för att stanna och Mick säger att det kommer nog en ny skiva, live eller en ny studio, de har nog inte bestämt sig än. Oavsett vilket så har de bevisat att det GÅR att återförenas med hedern i behåll. Det här var ju också det närmsta vi kan komma en CLASH-återförening, om man nu är ute efter det..
Don Letts, Mick Jones, Leo "E-Zee-Kill" Williams,
Greg Roberts & Dan Donovan = B.A.D!
Det är nästan tjugo år sedan jag besökte London senast.
Jag har varit otrogen med Berlin i ett flertal år..
Förlåt London och älskade Brixton
- det kommer inte att hända igen!
Flyg till Stansted och nattbuss till boende hos bästa Linda i Brixton.
BRIXTON. En plats som funnits i huvudet sedan barnsben genom THE CLASHS fantastiska "The Guns Of Brixton". Obviously.
Nu var jag äntligen där med flickvännen under fyra dagar hos nämnda Linda. Vaknar upp första morgonen och kliver ut på Coldharbour Lane där jag möts av idel Rastafaris med musik som pumpas ut över Brixton Market. Vilket ställe! Vi går på Electric Avenue och bjuder en gammal man på cigg och sena kvällar träffar vi många Brixtonbor som vi snackar politik, musik och liv med.
Atlantic Road, Brixton
Halvfyra på morgonen möter jag Graham, en uteliggare i fyrtioårsåldern med kartong under armen som han ska sova på. Han vill ha pengar och han får också de få pund jag har på mig. Vi snackar om hans situation men han vill mest prata om musik. Om Clash och Bob Marley naturligtvis.
Allt slutar med att vi står och skrålar Marleys "Redemption Song" och rastasnubbarna tittar förvånat ut från sina fönster där de ser den svarta uteliggaren krama the skinny white dude from Sweden...
Jag säger till Graham att han ska komma förbi vårt hus kommande dag så jag kan få bjuda på lunch men jag skulle aldrig få se honom mer.
Dagen efter var B.A.D day!
BIG AUDIO DYNAMITE återförenade efter nästan 25 år åtskilda!
Bandet, anförda av bästa MICK JONES, var banbrytande i mitten av 80-talet med sin mix av beats, samplingar, punk, reggae och traditionell pop.
Anna & jag möter upp vännerna Lerneby, Mette och Linda på puben O´neills som ligger bredvid fina gigstället Shepherds Bush Empire.
Nu satt vi på BADs hemmaplan - West London -
tillsammans med massor av BAD-fans.
De flesta engelska män i fyrtioårsåldern alla iklädda nyinköpta BAD t-shirts.
Jag kände mig förväntansfull och en smula nervös men så fort vi fått våra biljetter rivna kändes det bara fantastiskt.
BAD - äntligen!
Shepherds Bush Empire
Vilken upplevelse! Bandet bättre än någonsin
och publiken fullständigt bananas!
Mick Jones har, 56 år gammal, fått tillbaka gnistan i och med återföreningen och Don Letts rappande orsakade öronbedövande jubel. BAD är tillbaka för att stanna och Mick säger att det kommer nog en ny skiva, live eller en ny studio, de har nog inte bestämt sig än. Oavsett vilket så har de bevisat att det GÅR att återförenas med hedern i behåll. Det här var ju också det närmsta vi kan komma en CLASH-återförening, om man nu är ute efter det..
Don Letts, Mick Jones, Leo "E-Zee-Kill" Williams,
Greg Roberts & Dan Donovan = B.A.D!
Det är nästan tjugo år sedan jag besökte London senast.
Jag har varit otrogen med Berlin i ett flertal år..
Förlåt London och älskade Brixton
- det kommer inte att hända igen!
fredag 28 januari 2011
BIG AUDIO DYNAMITE reunion 2011!
Ja.
BIG AUDIO DYNAMITE återförenas i original line up tjugo år senare!
Såg aldrig Mick Jones THE CLASH (för liten) och missade B.A.D live på Eriksberg (förband till U2) för en bokad Mallorca-resa... men NU är det dags!
2 april i London på Shepherds Bush får jag äntligen se mina gamla favoriter anförda av självaste Mick Jones. Hörde B.A.D på TV första gången i något engelskt liveprogram där även LEATHER NUN och Dr & The Medics medverkade. Föll direkt för Micks melodier och dessa vansinniga samplingar som Don Letts levererade. Det här var ju också chansen för oss som missade CLASH att hoppa på tåget om än lite sent..
1989 kommer vännen Morgan Erkhagen med en ny platta under armen.
"Har ni hört nya Big Audio Dynamite-plattan eller?? "Megatop Phoenix", helt sjuk!!" sa han. Mycket riktigt, när vinylen snurrade igång med orden "This is the universe, big isn't it" togs vi med på en resa genom Dragon Town, Soho, London Bridge med melodier värda att dö för..
Detta var den sista plattan med original B.A.D sättningen men redan 1990 var Mick Jones igång med nya upplagan "B.A.D II" innehållandes fyra nya medlemmar.
Det blev aldrig lika bra men det var dessa vi åkte till London för att se 1992 - Lille-Johan, Bröderna Birro & jag. Vi hade en fantastisk vecka med konserten som absolut höjdpunkt. Några nya (faktiskt BRA) låtar blandades med
80-talsklassikerna och det var första gången jag såg Mick Jones live. Minns också att Marcus Birro blev av med en Dr Martenskänga i tumultet vid scen..
Sedan dess lyssnar man kanske inte så aktivt på dem längre men vid varje festtillfälle med gamla vänner dyker ofta någon gammal B.A.D låt upp.
Därför är det extra roligt att ett antal vänner (bl.a Mats Lerneby & älskade Anna) ska gå på konserten i april! Giget kommer absolut inte att gå till historien men för oss som längtat blir det ett minne för livet!
GO AHEAD LONDON!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)