söndag 10 april 2011

No need for the Black Maria -
Goodbye to the Brixton sun

Så fick jag då äntligen se BIG AUDIO DYNAMITE!
Flyg till Stansted och nattbuss till boende hos bästa Linda i Brixton.
BRIXTON. En plats som funnits i huvudet sedan barnsben genom THE CLASHS fantastiska "The Guns Of Brixton". Obviously.

Nu var jag äntligen där med flickvännen under fyra dagar hos nämnda Linda. Vaknar upp första morgonen och kliver ut på Coldharbour Lane där jag möts av idel Rastafaris med musik som pumpas ut över Brixton Market. Vilket ställe! Vi går på Electric Avenue och bjuder en gammal man på cigg och sena kvällar träffar vi många Brixtonbor som vi snackar politik, musik och liv med.


Atlantic Road, Brixton


Halvfyra på morgonen möter jag Graham, en uteliggare i fyrtioårsåldern med kartong under armen som han ska sova på. Han vill ha pengar och han får också de få pund jag har på mig. Vi snackar om hans situation men han vill mest prata om musik. Om Clash och Bob Marley naturligtvis.
Allt slutar med att vi står och skrålar Marleys "Redemption Song" och rastasnubbarna tittar förvånat ut från sina fönster där de ser den svarta uteliggaren krama the skinny white dude from Sweden...
Jag säger till Graham att han ska komma förbi vårt hus kommande dag så jag kan få bjuda på lunch men jag skulle aldrig få se honom mer.


Dagen efter var B.A.D day!
BIG AUDIO DYNAMITE återförenade efter nästan 25 år åtskilda!
Bandet, anförda av bästa MICK JONES, var banbrytande i mitten av 80-talet med sin mix av beats, samplingar, punk, reggae och traditionell pop.

Anna & jag möter upp vännerna Lerneby, Mette och Linda på puben O´neills som ligger bredvid fina gigstället Shepherds Bush Empire.
Nu satt vi på BADs hemmaplan - West London -
tillsammans med massor av BAD-fans.
De flesta engelska män i fyrtioårsåldern alla iklädda nyinköpta BAD t-shirts.
Jag kände mig förväntansfull och en smula nervös men så fort vi fått våra biljetter rivna kändes det bara fantastiskt.

BAD - äntligen!


Shepherds Bush Empire


Vilken upplevelse! Bandet bättre än någonsin
och publiken fullständigt bananas!
Mick Jones har, 56 år gammal, fått tillbaka gnistan i och med återföreningen och Don Letts rappande orsakade öronbedövande jubel. BAD är tillbaka för att stanna och Mick säger att det kommer nog en ny skiva, live eller en ny studio, de har nog inte bestämt sig än. Oavsett vilket så har de bevisat att det GÅR att återförenas med hedern i behåll. Det här var ju också det närmsta vi kan komma en CLASH-återförening, om man nu är ute efter det..


Don Letts, Mick Jones, Leo "E-Zee-Kill" Williams,
Greg Roberts & Dan Donovan = B.A.D
!


Det är nästan tjugo år sedan jag besökte London senast.
Jag har varit otrogen med Berlin i ett flertal år..
Förlåt London och älskade Brixton
- det kommer inte att hända igen!

2 kommentarer: