Den fina Magnus Carlson (Weeping Willows) bjöd in till premiär av filmen "Roots Rock Rebel" - en upptagning från året innan då vi firade JOE STRUMMER på Debaser (Sthlm).
Marcus Birro och jag tittade på filmen och såg fram emot spelningen som MICK JONES (The Clash) skulle göra efteråt med sitt nya band CARBON/SILICON.
Det skall väl sägas att de låtar de körde aldrig kom upp i CLASH-klass men bara att få se Mick Jones traktera gitarren en meter framför en räckte långt! Jag log och Mick log tillbaka och plötsligt började vi konversera mitt under pågående låt!
Han tyckte att jag skulle hoppa upp och sjunga och det ville jag ju...
Krånne, Mick Jones & Tony James
Jag sjöng med i låten som plötsligt blev ett längre jam där jag spottade ur mig lite fraser från ett av Micks tidigare band BIG AUDIO DYNAMITE.
Han log fortfarande.
Låten avslutade spelningen och plötsligt satt vi i samma loge: Mick Jones & jag.
Vad säger man till någon som man lyssnat på sedan 1979?
Herregud, THE CLASH var ju allt i min uppväxt; hur man tänkte, hur man skrev musik och hur man förde sig med stil...
Han var en riktig gentleman och ställde nog fler frågor till mig än tvärtom.
Jag minns att jag pratade om Clash-låten "Lost In The Supermarket" som jag spelat live veckan innan på Storan i Göteborg. Sången handlar mycket om Micks uppväxt i ett grått höghus i London (fast texten skrevs faktiskt av Joe Strummer) och jag berättade att "We have the same kind of suburbs in Gothenburg, right". Mick tittade upp och sa "Do you, really?".
Jag tänkte att, det där var ju inte klockrent - viss skillnad på typ Brixton och Kortedala...
Hursomhelst så hade vi riktigt trevligt och jag gick hela vägen från Slussen till Bergsunds Strand där jag skulle stanna över natten. Innan jag somnade funderade jag över vad den nioåriga pojken i Kortedala, som just lagt Clashs "London Calling" på skivtallriken, hade sagt om det här mötet ett kvarts sekel senare...
WOW krånne! man blir faktiskt tårögd av historien..! SUPER HÄFTIGT! (och naturligtvis lite fuskigt..)
SvaraRaderaBeautiful!
SvaraRaderaFantastiskt! Och vilken (hår)man dessutom
SvaraRaderaJa du själv var jag fem år när jag läste Karl Marx kapitalet på tyska. Ärligt talat så funkar sådana storys när alla är packade. Vad får får en nioåring ut av Låtarna på London Calling? Jo jag förstår att melodierna var så fina. Omslaget var så fint till Kapitalet också. Clash utan att förstå texterna är helt poänglöst. Men det är klart att du var tidigt utvecklad och tyckte att Clampdown träffade dig rakt i hjärtat... väx upp och sluta ljug. Om det var något du borde lärt dig av Clash så var det att vara ärlig...
SvaraRaderaKära Anonym:
SvaraRaderaJo jag lyssnade på plattan när den kom men det var ju såklart som tonåring jag kunde ta till mig den på riktigt. CLASH var faktiskt ett av favoritbanden när jag var 8-9 år gammal men när This Is Radio Clash släpptes 1981 brakade det loss rejält. Och ja, jag lyssnade mest på musiken även då och satt inte och analyserade texten som tioåring heller. Frid!